FANNY OG ALEXANDER

Fanny og Alexander er krøniken om familien Ekdahls liv, fortalt gjennom gutten Alexanders følsomme øyne. Alexander er på mange måter Bergmans alter ego i denne til dels selvbiografiske filmen. Med sin brede og inntrengende skildring av en gutts oppvekst er den også en studie av den kunstneriske fantasiens tilblivelse og utfoldelse. Filmen er inspirert av teateret, med tydelige henvisninger til blant annet Strindbergs Ett drömspel og Shakespeares Hamlet.

Filmen åpner med en overdådig julaften hos Ekdahls, og for mange, ikke minst i Norge og Sverige, er den blitt en fast del av høytiden, en film man vender tilbake til år etter år. Den er ingen «koselig» julefilm: juleglansen står i kontrast til biskop Vergérus' kalde regime og barndommens mørke sider, og nettopp det gjør at den bærer en jul så godt. Med sine tre timer er den også en verdig del av serien over kjempelange filmer.

«Efter Fanny och Alexander blir det ingen mer långfilm för mig. Roligare kan det aldrig bli, inte jobbigare heller. Fanny och Alexander är som en summering av hela mitt liv som filmskapare. Långfilm är ett arbete för unga människor, både fysiskt och psykiskt.» – Ingmar Bergman

«Astonishingly beautiful.» – Roger Ebert